brytpunkt

den här veckan har jag varit i mora för mina sista dagar på MHE-kliniken. när jag hoppade på tåget hemåt igen i fredags var det första gången på ett och ett halvt år som jag lämnade mora utan att ha ett nytt besök planerat. det känns konstigt. de senaste dagarna har varit något av en berg- och dalbana känslomässigt, men när jag åkte hem var jag i alla fall lugnare än jag hade förväntat mig. det är som att jag har bävat för avslutet så länge att när det väl hände blev det nästan som en lättnad. nu är det som det är, och jag kan åtminstone släppa stressen jag haft över att (misslyckas med att) ta vara på tiden så bra som möjligt. dessutom får jag fortsätta kontakta min behandlare via telefon ett tag till - så att allt inte tar slut på en gång. det är nog bra. 
 
jag försöker fokusera på det som har varit bra med behandlingen, och jag är verkligen tacksam både för allt jag har fått med mig från min terapeut, och för de andra delarna som ingår i MHE:s koncept, såsom yoga, massage, akupunktur och hypnosövningar. nu gäller det dock att rannsaka mig själv, orka ta steg på egen hand, försöka förstå varför jag inte klarade av att komma längre i deras regi, och hitta nya vägar.
 
hehe... låter rimligt och konkret, va?!
 
mhe-kliniken, vardag, vinter, ätstörning | | Kommentera |

januariplaner

avsluta min behandling på MHE-kliniken:
i slutet av månaden ska jag åka till mora en sista gång för fyra avslutande vårddagar. otroligt dubbla känslor kring detta. eller, mest av allt känns det jättedåligt, men samtidigt är det ju som det är, och jag kanske helt enkelt måste acceptera att deras behandling hjälpte mig till viss del men inte fullt ut. det känns bara så ovisst och svårt hur jag ska klara av att fortsätta framåt själv...
 
etablera ny kontakt på psykiatrin:
på ätstörningsenheten i örebro tycker de att jag behöver fokusera på de delar av min oro och ångest som inte är matrelaterade, snarare än att få mer behandling för ätstörningen. själv önskar jag att jag kunde kombinera båda två, men det är inte så lätt att driva ett case mot psykiatrin... jag fick komma till en psykolog i höstas, men han gjorde bedömningen att jag inte riktigt var mottaglig för psykoterapi för att jag hade svårt att öppna upp mig. han föreslog att jag skulle få träffa en sjuksköterska och diskutera livet "på en mer vardaglig och basal nivå" istället. det klingar så fel i mina öron, för det faktum att jag har svårt att prata om vissa saker känns liksom för mig som ett tecken på att jag har ett större behov av behandling, snarare än mindre... nu har jag i alla fall fått kallelse till en sköterska och jag inser att jag måste ta tillvara på alla chanser att komma in i systemet, så jag håller tummarna för att det kan bli bra - eller åtminstone ett steg i rätt riktning.
 
göra adrienes TRUE 30 day yoga journey:
jag älskar yoga with adriene på youtube. nu släpper hon en ny serie där det kommer ut ett yogapass varje dag under januari och jag ska verkligen försöka att följa det. jag har alltid en tröskel till att FAKTISKT ta fram mattan, FAKTISKT starta videoklippet, men innerst inne vet jag att jag 99,9% av gångerna mår bättre både under och efter passet än jag gjorde innan. 
 
titta på oscar-filmer:
den 23:e januari släpps nomineringarna till oscarsgalan och i sann same procedure as last year? same procedure as every year-anda ska jag titta på alla som är nominerade till bästa film. efter att ha genomlidit allt från the revenant till mad max fury road (obs säkert "jättebra filmer" men ej min cup of tea) känner jag mig rustad att ta mig an årets uppställnig.
 
film/tv, mhe-kliniken, vardag, vinter, ätstörning | | Kommentera |

näst sista gången i mora

förra veckan var jag i mora några dagar. jag åkte dit i onsdags och stannade på kliniken till fredagen. nu har jag bara fyra vårddagar kvar och vi bestämde att jag ska använda dem sammanhängande, så det här blev alltså mitt näst sista besök på mhe. behandlingen i mora har gått så himla snabbt, samtidigt som tillvaron innan känns väldigt avlägsen. det var ganska jobbigt att komma till mora den här gången - nu jobbar vi inte aktivt framåt längre, utan fokuserar mer på hur vi ska avsluta, och jag försöker få fram allt jag vill säga, men känner väl mest att jag har svårt med såväl att förmedla som att förstå. jag är tacksam, uppgiven, förvirrad - allt på en gång. besviken på mig själv som inte har kommit längre, ledsen över att det är så svårt att hitta vård som fungerar och som inte är tidsbegränsad, men också, som sagt, tacksam för den hjälp jag har fått.
 
nåväl. jag fick i alla fall en glad överraskning i fredags förmiddag när jag gick in på h&m mer eller mindre av en slump och fick black friday-rabatt. jag trodde inte att chansen att bli en av de hundra första kunderna var så stor när butiken redan hade haft öppet i två timmar, men i mora gick det utmärkt.
sedan checkade jag ut och satte mig på tåget mot göteborg (eller ja, typ. jag behövde bara byta i borlänge, sala och katrineholm) :)))) för att spendera helgen med de här:
mhe-kliniken, resor, vardag, ätstörning | | Kommentera |
Upp